Det är tufft när klockan ringer 04.00 på morgonen...jag snoozar visserligen till typ 15-20 över och så blir det en något kortare prommis än normalt med jyckarna....

Det är vinterställ och pannlampa på när man ska traska omkring i de skånska urskogarna...dock är det skönt att sluta jobba redan vid 14.30

Jag har så dåligt tålamod när det gäller att vänta på spårens liggtid, igår gick jag en promenad på 25-30 min med Izzie medans spåret låg till sig. Men sen orkar jag inte vänta längre...jag hade liksom inget annat heller jag kunde göra någon timme...

Hade jag haft min ljudbok med mig så kan man fördriva tiden lite bättre medan man väntar.

Som jag lite kort skrev igårkväll så gick spåret riktigt bra, släppte på lite snett och hon tog upp det fint, men det tar en liten bit innan hon fäster ordentligt. Blir lite snurrande, ringande och hon kollar av...

Hon har fortfarande väldigt bråttom....men jag jobbar med linhanteringen och saktar ner henne.

Stridsvagnshindren är ju betydligt mycket större och längre än vad jag mindes...de sträcker sig säkert 1 km igenom landskapet i "rektanglar" med öppningar för lite vägar o så...De är inte så breda som sagt 20-25 meter kanske? Eller kanske bara 15-20?

Nåväl, igår så vinklade jag även INOM rektangeln, det fanns nämligen lite buskar att ta riktmärke på ..så sträckorna blev som längst 10-15 meter och somliga bara 3-5 meter...(fortsatt vinkelträning)

Hon gör det riktigt BRA! Om bara matte kunde memorera spåret korrekt och inte försöka gå åt ett håll när hunden skriker med hela kroppen "jag VET att det går HÄR!!!!" *suck* Som tur är så lät jag henne bestämma och då slog det mig att "Javisstja, jag gick ju på den vänstra sidan om den busken"

Nästa gång det blir en massa vinklar åt alla håll och kanter så ska jag minsann rita upp det , göra en karta så jag inte försöker styra Izzie åt fel håll....

Ja, hon ska ju inte styras alls, men jag "styr" mycket ändå..dvs jag styr tempo, stannar när hon slarvar, stannar om hon lämnar kärnan för mycket och släpper bara fram henne när hon är där jag gått (framförallt när jag vet EXAKT var jag gått)

Jag hade lagt en hårsnodd i spåret och en liten bit brandslang 5 x 5 cm de tog hon klockrent, hon var c.a en meter från "kärnan" i vinden(dofttunneln) men slog direkt in och högg föremålen...

Ja *suck* hugger föremålen..hade det varit spårpinnar hade de varit flisade i stycken....

Jag brottas lite med mig själv, ska jag köra in passiva markeringar eller bara fortsätta när hon apporterar föremålen så glatt och "frivilligt", i båda fallen kommer ett visst mått av "tvång" att infinna sig...i det ena fallet ska hon lägga band på sig och lägga sig ner trots att hela hunden vibrerar av "föremålslusta" i det andra fallet måste en viss del "tvång" in ..dvs HÅLL LFAST-INTE tugga...Bägge delarna skall givetvis läras in UTANFÖR spåret...

Jag har ju nytta av "hållafast" övningarna i apporteringen sedan, nåja, jag behöver inte bestämma mig ännu, och det gör inget att vi skojjar med grejjerna så länge...

Läggandet och ställandet under "hopp & lek" fungerade bra igår, hon blir uppmärksam och ibland blir det fel när hon slänger sig ner när jag säger "stanna" men då uteblir bollen och så anstränger hon sig lite extra nästa gång...

Jag körde även lite uppletande igår under lunchen , på ett öppet fält  mellan radhusen vallade jag en korridor på 30 meter och fem meter bred (det var vad jag fick plats med) Izzie sitter kvar och jag går ut och lägger föremålet...givetvis blir det ENORMT mycket spring i benen när hon får en sådan synretning, men hon letar till sist med näsan och bollen ligger inte synlig...så alternerar jag emd att lägga bollen nära och längre ut, skickade 4 ggr och sista gången hade tempot lugnats och hon började förstå att bollen kan ligga varsomhelst...men detta ska jag nog köra i skog  lite grand först, öppet fält lockar till extra mycket spring...

**************************************************
**************************************************
*****************************

Det känns just nu som om det som händer hemma är så stort och så jobbigt så att man vill inte skriva om det här...Men det är struligt med Tadaaaa! INTE Maja, men Rasmus....och jag brottas med ekonomiska frågor...

Jag har iallafal varit hos doktorn och fått nya "pucko piller" som en god vän skämtsamt kallar dom...jag vill INTE gå i väggen igen eller bli sjukskriven, så nu förekommer jag ...känner liksom igen symtomen..

Man blir apatisk och vill/orkar  ingenting, förra veckan låg jag i sängen hela veckan och ville/orkade  inte göra något! Inget är roligt, man slutar ringa kompisar och familj och man isolerar sig...blir folkskygg och känner sig värdelös, oduglig, och så kan vi ju INTE ha det...

**************************************************
**************************************************
********************

Men man kan inte skriva om precis ALLT även om jag är väldigt öppenhjärtlig för det mesta...

Så jag funderar, blir bloggen intressant att läsa om jag bara skriver träningsrapporter?

Om man slutar skriva personligt?

Jag har ju inte "tyckt till" på länge heller...det minskar kanske också läsvärdet?

Ska man BRY sig om vem som läser eller ej?

Ja självklart! Varför skriva "dagbok" offentligt om man inte brydde sig om läsare....

Jag gör en omröstning!

**************************************************
**************************************************
***********************

 

stina

14 oktober 2009 12:35

Det är så olika om varför man bloggar offentligt. Men jag gillar personliga bloggar, att man tycker och tänker olika dock inte att man utelämnar sig själv och sin familj helt.
Att man får respons = för mig fina komentarer eller peppning eller en annans synvinkel mm

Alltid roligt om folk vill läsa eller ta del av sin hemmagjorda "blaska" ;)

Har dessvärre inga kommentarer till spåret....förutom BRA jobbat :o)

http://samojederna.zoomin.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sista skälvande dagarna i Vilnius och jag har mer eller mindre fasat ut mig själv…så nästan inget att göra på jobbet… Nu har jag varit i Vilnius  sedan slutet på Oktober, Jösses vad tiden sprungit iväg…   Annars är det ju s...

För att citera Robban Broberg, det är ÖKEN! Vilnius är bara grått, grått ,grått, grått....och ännu mer grått... Jobbar 9-18 Litauisk tid vilket är 8-17 Svensk tid...Mitt svenska resesällskap roar sig med lite gym träning på kvällen och sedan hote...

Andra veckan i Vilnius går mot sitt slut, här är det en "public Holiday" idag och bara vi som jobbar "internationellt" jobbar. Vad GÖR jag då? Jag har det sista året varit operationellt ansvarig för SEB interna Servicedesk, dvs alla som är anställd...

Livet i Storstan rullar på…Jag har dedikerat de sista två åren till mitt arbete,. Jag trivs verkligen kanon med jobbet jag haft , jag har utvecklat mycket av min roll själv och känner att jag verkligen har gjort  skillnad .  Nu har kunden dock...

Det är så sorgligt med människor som saknar sjukdomsinsikt, alkoholism är en hemsk folksjukdom och inget man skulle behöva skämmas för, men man måste förstå när det är dags att söka hjälp! Man måste VILJA ha hjälp, och INSE att man är sjuk!Vad gör ma...