Livet i Storstan rullar på…Jag har dedikerat de sista två åren till mitt arbete,. Jag trivs verkligen kanon med jobbet jag haft , jag har utvecklat mycket av min roll själv och känner att jag verkligen har gjort  skillnad .  Nu har kunden dock beslutat sig för att flytta hela verksamheten till Litauen , givetvis av kostnadsskäl, det är billigare arbetskraft där.

Så de sista sex veckorna har jag haft en kille från Vilnius som gått jämte och lärt sig mitt jobb och från och med söndag den 21/10  kommer jag att jobba i Litauen  sex månader framåt. Det ska bli riktigt spännande och roligt…

Jag tillhör de som älskar förändring och utveckling, tröttnar fort om det blir för enformigt så för mig är det en utmaning att få bo utomlands ett tag. Jag har ju dessutom förmånen att ha vuxna barn och inga direkta band till Sverige vilket gör att jag kan tänka mig en utlandstjänst även efter Litauen…

Malta har en hel del IT verksamhet med svenska företag, det kunde vara ett alternativ…

Privat då, det har varit en hel del uteliv , nätdejtat en del, lärt mig en massa om mig själv …Jag har insett att jag inte alls längtar efter någon att BO ihop med, Däremot så är det klart att man saknar närhet, ömhet, värme, någon att verkligen bry sig om…Särbo är för mig ett ypperligt alternativ, man delar guldkanten på tillvaron och kan lämna ”tråkiga” vardagsbekymmer därhän…

Och ja, det FINNS någon som jag faktiskt tycker väldigt mycket om…men det är väldigt komplicerat och  jag befinner mig vid någon  form av vägskäl just nu…

Det sliter lite på orken och tar en del fokus …att det ska vara så svårt det här med känslor…Framförallt när man har kommit en bit på väg i livet ( blivit äldre) Man VET vem man är, och hur mycket man än vill så VET man att man inte kan förändra sig och anpassa sig så mycket, man är lite ”stöpt” i den formen man är, med fel och brister likaväl som goda egenskaper … självklart så tror jag på en ständig personlig utveckling, men i grund och botten är man den man är.. så det räcker inte alltid med att bli kär… det gjorde det när man var 18, då formar och anpassar man sig betydligt lättare…

Vad gäller hundarna så är jag extremt sugen på att ordna ett läger nästa år… det var ett tag sedan nu, jag har ju sedan jag flyttade till Stockholm inte hållit liv i mina sociala kontakter, är såå dålig på att höra av mig till vänner, släkt och familj,, jag vet inte vad det beror på… varför isolerar jag mig frivilligt från mina ”gamla” vänner?

Facebook kan vara toppen, där har man koll på alla, samtidigt som kan vara  riktigt dåligt, man behöver ju aldrig lyfta luren och ringa…

I övrigt har jag ju bara lilla Inez kvar, tanken är att hon ska bli mamma nästa år, jag hoppas också kunna ordna en ordentlig valpträff då också.

Jag saknar hundträningen med  Malle /HH  Jag var ju på Mallekrafts kenneläger i somras och då blir man sjuuukt sugen, skulle jag ordna ett läger så hade det varit med Glenn & Mia som instruktörer, så mycket jag rest runt och sett figgar, instruktörer och andra tränare runtom i Sverige och Europa så finns det  få som är så duktiga,

Vi får väl se om det går att lösa, när jag började ordna träningsläger runt 2000 så var det INGEN som ordnade privata läger, utan alla läger sköttes och drevs av klubbar och ev kennlar, idag ordnas det läger och träningshelger lite överallt, så det kan vara svårt att få deltagare, och man måste dessutom hitta någonstans att vara…

Nåja, vi får väl se…

Så det var  en liten statusuppdatering så här på måndagsförmiddagen,

Till alla vänner ”out there” …. Tänker på er oftare än ni tror!