Fick några bilder idag som kan illustrera  en del...

Så här känns det med ungdomarna emellanåt...

Och så här känner jag mig inför framtiden....

Och så veckans stora snackis...det stora rånet i Stockholm...

Först av allt ett stort TACK till alla er som skrivit , ringt, sms: at och stöttat, det värmer!

Vad pysslar vi med annars?

Jag och Izzie umgås mycket, varje lunch har vi 45 minuter "träning"

Jag powerwalkar runt hela Jägersro och tränar på att komma när man ropar, vända på en femöring s a s

Vi tränar "antikaninjakt" Jag har lärt mig var en speciell kanin bor och har tagit den vägen några ggr.

Första gången Izzie fick syn på kaninen (de är lite loja och orädda) så tog hon några galoppsteg emot den...

Men min mycket dova  tordön-stämma och hotfulla kroppsuttryck fick henne att stanna upp, och genast så var bollen framme och jag kvittrade glatt hur duktig hon var 

Vi har ett ställe med en hundrastgård som vi passerar, ibland går jag in där och bara låter henne springa om jag behöver ringa lite samtal eller göra annat så jag inte kan ha full koll....då får vi ofta publik....som mest har det suttit 9 nyfikna kaniner och tittat på oss utifrån.

Jag kan stolt säga att jag kan provocera Izzie idag genom att slänga bollen rakt mot kaninhögen och hon väljer bollen och låtsas inte ens se kaninerna

Jag uppfattas av somliga *moahhahhaa* som om jag är hård  mot mina hundar, lite "sparka slå med SBK" stuk...

(Undrar om det finns så många sådana  kvar förresten har inte träffat på någon sådan människa på många år, mer än utomlands)

Jag vet inte om jag är speciellt hård med mina hundar, jag skulle vilja påstå att jag är väldigt tydlig med vad som är rätt och fel samt att jag har en bra Tajming när det kommer till hunduppfostran... cirkuskonster är något helt annat.

Jag behöver sällan eller aldrig ta tag i mina hundar, jag behöver sällan eller aldrig höja rösten, och jag har väldigt allmänlydiga hundar.

Hur har jag nått dit då?

Det är svårt att förklara, men jag är väldigt bestämd med vilka beteenden jag vill ha hos min hund och vilka jag INTE vill ha...och när man har en liten valp så behöver inte åthävorna vara så stora. Och valpen minns till vuxen ålder vad som är rätt och fel...

Vad tänker jag på med min valp....jag försöker tänka på att alltid vara "närvarande" mentalt när jag är med valpen, dvs jag tittar på den hela tiden, jag studerar och ser efter hur den uppför sig och jag styr upp om det är saker jag inte gillar. Har jag annat att fundera på eller jag inte orkar ha full fokus så ser jag till att valpen är sysselsatt med ett ben, sover eller är någonstans där INTE oönskade beteenden kan plockas fram...

(fast jag är inte ALLTID så konsekvent duktig) På mornarna mellan 05.30-06.30 är jag bara en Zombie med pannlampa som stapplar fram i skogen utan att ens prata med hundarna...

Jag "tränar" kontroll och "ledarskap" Man leker när man leker och så sitter man still en stund, och så leker man igen...vill inte valpen sitta still en stund så tvingar jag den genom att hålla fast den bestämt, jag är vänlig i rösten men stenhård i "nyporna" När valpen är avslappnad och tittar på mig så kan den få gå igen.

Jag har alltid jackorna fulla med saker och godis, varje stund , varje promenad är en form av träning, alltifrån kamplekar med förbudsträning till att sitta eller ligga stilla en stund, och jag ser hela tiden till att hunden utför det jag vill..

Med hjälp av mina händer och mitt kroppspråk, jag skriker sällan eller höjer rösten, jag kan tala olika mjukt eller hårt beroende på hur valpen agerar.

En av de första gångerna jag höjde rösten till Izzie var när hon ville springa efter kaninen, inte konstigt hon reagerade! Vilket jag blixtsnabbt kunde belöna med kuliga bollen....

Det finns Vissa saker som kan föranleda att jag "tar tag" i min valp och då menar jag "ta tag" dvs ett hårt grepp i nackskinnet och så håller jag fast och mullrar djupt nere i lungorna hur innihelvetedumt det där var! Valpen sprattlar ofta och vill loss, den kan bli rädd och försöka bita sig fri, jag släpper INTE, inte förrän den har slappnat av och visar kontaktbeteende...

 Men då handlar det om saker sim är förenade med livsfara för en valp eller ung hund...Att rusa iväg mot något lockande trots att morsan sagt NEJ  är sådant....oftast räcker det med att åskan slagit ner EN gång, sedan minns valpen/hunden....åtminstone minns den  när Morsan menar allvar..att den sedan  i slyngelålder och längre fram i livet kan behöva påminnas några ggr är sin sak.

Överlag är jag en mjukis med mina vovvar, vi gosar och myser mycket och vi umgås hela tiden, det gör att de lär sig många "människo-ord" och förstår mycket av vad som ska hända runtomkring dom.

Nu när vi är ute och går så kör jag lite olika förberedande övningar, bla  inför brukset, här -kommando, gå vid sidan men inte som "fot"

Jag jobbar lite med "stanna" ropar stanna när hon kommer emot mig, springer ifrån mig eller är bakom mig, nu börjar hon förstå att så fort hon "fryser" så kommer bollen som ett jehu...

Vi " leker" hitta bollen, vi klättar på lekplatser och tränar olika underlag, vi tränar positioner (inledande Frit följ)

Snabba lägganden från stående, tja lite alltmöjligt, vissa dagar är jag fantasilös och är inte på humör, då blir det bara ren "komma när man ropar för en lekstund" Andra dagar blir det betydligt mer "momentlikt"

Hemma kör vi leta saker i mitt sovrum..en poppisgrej....igår satt vi i soffan och så klickade jag att hon höll en spårpinne i munnen utan att tugga...det är liiiiiiiiiiite meckigt, jag vill belöna att hon håller fast utan att tugga men väntar jag en microsekund för länge så tuggar hon till och så blir det knas, jag vill heller inte belöna släppandet, utan när hon HÅLLER...Det kräver lite teknik och tajming..inte helt lätt med en superivrig hund...

Vi kör alltid positioner innan matskålen åker ner...med matskålen i handen blir det rena freestylen i hallen...

För övrigt är hon vaktig och hon har en hel del allvar men använder sin goa sociala sida till det mesta.

Hon får  fortfarande malleryck och huset förvandlas till en velodrom, studs studs spring, hopp, men det blir bättre och bättre....

Hon har så kraftiga angrepp att jag inte kan fånga upp henne längre, om jag kallar och håller fram bitkorven så satsar hon så hårt att vi håller på att slå ihjäl oss, så jag får bara låta henne hoppa upp greppa och liksom passera förbi...samma intensitet kan hon ha på ungdomarnna som halvligger intet ont anande i soffan....

Som en kamikazepilot satsar hon järnet och kastar sig över dom och landar på magen eller ryggen,  då skriker ungdomarna  i gäll falcett och unisont Izziiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiieeeee... Då ser man hur malleögonen strålar av glädje och mungiporna åker långt bak och hon flinar....