Eller hur? Man stöter då och då på människor som anser sig sitta med svaret på ALLT!

Det finns inga bra holländare!

-Jasså, hur många har du sett?

- Nja, två på avstånd skällandes bakom ett staket...

Eller apropå en hund i mitt förflutna....

- Den och den hunden var såååå dålig!

-Jasså,ja jag har då aldrig påstått att den skulle vara en hund som kunde bli polishund, men en trevlig BRUKSHUND..

Det var det ägarna själva som påstod..de kunde göra tjänstehundar av vilket "skräp" som helst...hunden ifråga korades på över 400 poäng och för att ha blivit så nedtryckt i skorna under sina första år är det ett under att den öht agerar självständigt på NÅGOT!

Ja ibland dyker det upp spöken från det förflutna och man får höra varianter på historien som får en att skratta, sen blir jag arg..och till sist ledsen...

Det är så lätt att höja sig själv till skyarna ...Jag är minsann en fantastisk dressör och den och den hunden är bara skräp...

Om jag inte minns helt fel så hade dessa Schäferfanatiker och "experter" från mitt förflutna en mycket trevlig Malle-tik...men den var ju kass enligt dom själva...tror den tävlar Mondioring framgångsrikt nu...(är dock inte säker på att det är samma hund, de heter iallafalla lika)

Istället för att erkänna att ens metoder  inte passar alla typer av hundar ,  att det finns skillnader på raser, som kan vara Positiva OCH negativa det behöver inte betyda att hundarna är dåliga!

Om man själv inte kan anpassa "don efter person" så undrar jag hur bra dressör man är....

Nåja, jag har sett många mycket trevliga schäfrar, en riktigt bra schäfer är en strålande hund! Precis som en bra Holländare eller Malle är det.

 *************************************************
*****************************

Avelsbasen på HH är liten och snäv, det finns inte så mycket att välja på...

Men Havrevingens kennel har nu förnyat sitt hundmaterial med en massa nytt blod , det ska bli mycket intressant att följa, och kanske jag själv slipper åka utomlands för första gången om jag ska gå vidare med avel på Jazza, Jag tänker vänta tills kullen är 2 år innan jag bestämmer mig helt.

Arbetsmässigt har hela kullen fantastiska resurser och över genomsnitt för en "standardbrukshund" (rottis, doberman, riesen, boxer, schäfer etc)

Nu gäller det at se att koncentrationsförmågan finns  med och att de gör ett ok MH :)

Nä...spårdags...Kerstin är på väg:)

Usch fy och blä, sjuk IGEN! alldeles däppt i däsan, huvudvärk ont i kroppen..hostat och hostat ....hade jätteproblem att sova i natt...

Var och hämtade Maja sent också....

Idag ska jag och Kerstin ge oss ut och spåra vid 14 tiden, just nu vräker regnet ner så jag hoppas att det blir uppehåll tills dess.

Igår låg jag och tittade på en massa avsnitt av hundcoachen på TV4 anytime, Jag tycker Fredde Sten är väldigt sympatisk, med små  medel lyckas han förmedla det naturliga ledarskapet, regler, gränser, inte förmänskliga hundar samt framförallt att man ska leka mycket med sin hund.

Jag är ju inne i en period där jag försöker förändra mitt synsätt på människor och omvärlden , jag jobbar med mental träning (har inte gjort det på några veckor nu så nu är det dags igen)

I vilket fall som helst analyserade jag vad jag och Jäger gör just nu....och jag kontaterade krasst att jag är en jäkla tråkig förbudsmorsa! Allt i Jägers liv just nu går ut på att "nej" "va fan håller du på med" "sluta"

 Enda gången jag leker med Jäger är i samband med träning och tom DET har minskat....varför???

Han är fär djäkla stark! Han är så våldsam att leka med så när han ruskar runt med kampskinn, brandslang eller annat så gör det ONT!

Så därför har det automtiskt blivit mindre lekande....

Så skärpning nu!  Idag ska det lekas:)

Övrigt att göra idag är att fixa med trädgården och så ska jag byta rum en tredje gång..huset är ju bara  64 kvadtrat två  sovrum och en friggebod...jag började med det lilla sovrummet, sedan tog jag det stora för jag måste få plats med lite "kontor", nu vill inte Rasmus vara i friggeboden ..det känns ödsligt säger han..

Nåja, passar mig bra att få ett avskilt sovrum, ungdomarna sitter ju ofta uppe längre framför TVn .

Jag hade behövt få tag på ett större hus så jag kunde hämta alla mina saker från särbon, det hade känts skönast om det var delat och klart....

Man bor lite grand i en kappsäck...det är för dåligt med plats...

Nä nu ska jag ut på hemnet och leta hus....kan någon skänka mig några hundratusen *he he he*

Ha en bra dag!

Tack Alexandra:)

Hej allihopa!
 
Jag skriver inte så ofta på grund av tidsbrist men däremot läser jag allt
Nu har jag äntligen lite tid över och tänkte ge mig på frågorna ang spåret.
Jag anser mig inte särskilt duktig på spår och hoppar över att gå igenom de olika hundtyperna
men jag delar gärna med mig av hur jag själv lär in/tränar spår.
 
Jag föredrar att vänta lite med spåret tills hunden är ca 7-9 månader och börjar med att försöka
få hunden att spontanspåra. Jag lägger ett spår och korsar sedan över (vid dåligt intresse hjälper jag till genom att
visa med handen nere vid marken) med hunden och ser om den visar intresse och tar upp spåret.
Tar hunden inte upp spåret har vi "bara gått en promenad" och då försöker jag igen någon dag senare.
Min erfarenhet av att man väntar med spåret är att hundens har hunnit bli mogen för spåruppgiften och dom brukar inte
h några problem med att plocka spåret  ganska snabbt.
Innan spårdebuten är jag noga med att "miljöträna" hunden mycket i skog och mark så att inte kottar, pinnar, skogsdofter
och dyligt är nyheter för hunden.

När hunden har plockat spåret första gången finns en passande belöning i slutet av spåret.
Jag gör om denna övning några gånger innan jag börjar med själva "spårpåsläppet".
Det brukar gå väldigt snabbt för hunden att förstå vad det hela går ut på och jag är relativt snabb med att förlänga
både spåret och liggtiden.
Jag jobbar också en del med att upptaget skall vara ganska klurigt (självklart när hunden har förstått vad den ska göra)
för att hunden redan då skall jobba ordentligt och inte bara anta vilket håll spåret går åt.
Man kan te x gå "ett virrvarr" i en cirkel för att sedan gå ut spåret rakt bakåt eller använda sig av en bil som man cirklar runt hit och dit
för att sedan gå ut åt något håll. Det enda som sätter gränser är fantasin.
Klurigheter i spåret försöker jag få till naturligt genom terrängen, berg, stora stenar, går fel (återgångar, kan ju bli en del med dåligt lokalsinne ),
kärr o s v
Jag är också noga med att lära hunden att det kan komma pauser i spåret. Jag är ju av naturliga skäl inte lika smidig som min hund
och när spåret går på ställen där jag behöver lite tid för att ta mig upp, ner, över eller under kommenderar jag henne att lägga sig
tills jag har krånglat mig igenom. Dessa pauser gör jag ibland "bara för att" också. Det skall inte vara någonting konstigt att ta en paus
för att sedan kunna spåra vidare när jag säger till.
 
När det gäller apporter jobbar jag med det utanför spåret och har faktiskt nästan aldrig apporter i spåret mer än på slutet.
I mellanåt lägger jag in någon apport för att kolla av att det funkar.
Min Malletik är mycket för att klyva apporterna i småbitar (oavsett om det är trä, metall el något annat) och därför har jag
liggmarkeringar på henne som jag jobbar med utanför spåret för att slippa konflikter i spåret.
När hon har markerat en apport i spåret går jag fram, hukar vid föremålet och "gör en mystisk grej" av det hela.
Jag låtsas att hon har hittat en JÄTTEINTRESSANT sak och vrider, vänder och tittar på den ett tag innan jag stoppar den i fickan.
Det är jättekul att se hundens reaktion då hon nästan håller andan när jag tar förmålet, studerar det noga och säger "oj, VAD hittade du,
vilken fin grej!" med lugn, sansad och lite mystisk röst.
Jag är överlag noga med att inte ta konflikter under tiden hunden spårar utan tar det utanför spåret.
Te x om hunden "tar paus" och äter harbajs. Då säger jag bara "så kom igen nu, spår" och manar på henne.
Att man inte skall äta harbajs (eller annat) tar jag sedan "vid sidan om", d v s i vardagen, på en promenad o s v.
 
Min hund spårar som bäst när hon blir utmanad.
Det bästa spåret hon någonsin har gått var förra sommaren när vi var på skyddsläger.
Efter 2 dagars skyddsträning bestämde vi oss för att hundarna skulle få en paus från skyddet och få spåra lite.
Längtas spår var ca 1,5 km i riktigt eländig terräng (så jobbig att jag funderade på att lägga mig ner och dö efter halva spåret).
Det var lagt av en god vän till mig och jag sa innan att jag trodde att det skulle gå och pipsvängen då jag visste att Längta var rejält trött efter
intensiva skyddspass.
Så fel man kan ha!
Utmaningen gjorde att hon spårade kanonbra, det var bara för mig att hänga på där bakom och följa hunden.
Hon hade bra tempo, var otroligt koncentrerad och var väldigt rädd om spåret hela tiden. Efter det spåret var hon verkligen guld värd! 
 
Det här var en "snabbversion" av hur jag gör. Säkert har jag glömt att ta med en massa men det blir lätt så när man skriver 
 
Hälsningar
Alexandra