Tack Alexandra:)

Hej allihopa!
 
Jag skriver inte så ofta på grund av tidsbrist men däremot läser jag allt
Nu har jag äntligen lite tid över och tänkte ge mig på frågorna ang spåret.
Jag anser mig inte särskilt duktig på spår och hoppar över att gå igenom de olika hundtyperna
men jag delar gärna med mig av hur jag själv lär in/tränar spår.
 
Jag föredrar att vänta lite med spåret tills hunden är ca 7-9 månader och börjar med att försöka
få hunden att spontanspåra. Jag lägger ett spår och korsar sedan över (vid dåligt intresse hjälper jag till genom att
visa med handen nere vid marken) med hunden och ser om den visar intresse och tar upp spåret.
Tar hunden inte upp spåret har vi "bara gått en promenad" och då försöker jag igen någon dag senare.
Min erfarenhet av att man väntar med spåret är att hundens har hunnit bli mogen för spåruppgiften och dom brukar inte
h några problem med att plocka spåret  ganska snabbt.
Innan spårdebuten är jag noga med att "miljöträna" hunden mycket i skog och mark så att inte kottar, pinnar, skogsdofter
och dyligt är nyheter för hunden.

När hunden har plockat spåret första gången finns en passande belöning i slutet av spåret.
Jag gör om denna övning några gånger innan jag börjar med själva "spårpåsläppet".
Det brukar gå väldigt snabbt för hunden att förstå vad det hela går ut på och jag är relativt snabb med att förlänga
både spåret och liggtiden.
Jag jobbar också en del med att upptaget skall vara ganska klurigt (självklart när hunden har förstått vad den ska göra)
för att hunden redan då skall jobba ordentligt och inte bara anta vilket håll spåret går åt.
Man kan te x gå "ett virrvarr" i en cirkel för att sedan gå ut spåret rakt bakåt eller använda sig av en bil som man cirklar runt hit och dit
för att sedan gå ut åt något håll. Det enda som sätter gränser är fantasin.
Klurigheter i spåret försöker jag få till naturligt genom terrängen, berg, stora stenar, går fel (återgångar, kan ju bli en del med dåligt lokalsinne ),
kärr o s v
Jag är också noga med att lära hunden att det kan komma pauser i spåret. Jag är ju av naturliga skäl inte lika smidig som min hund
och när spåret går på ställen där jag behöver lite tid för att ta mig upp, ner, över eller under kommenderar jag henne att lägga sig
tills jag har krånglat mig igenom. Dessa pauser gör jag ibland "bara för att" också. Det skall inte vara någonting konstigt att ta en paus
för att sedan kunna spåra vidare när jag säger till.
 
När det gäller apporter jobbar jag med det utanför spåret och har faktiskt nästan aldrig apporter i spåret mer än på slutet.
I mellanåt lägger jag in någon apport för att kolla av att det funkar.
Min Malletik är mycket för att klyva apporterna i småbitar (oavsett om det är trä, metall el något annat) och därför har jag
liggmarkeringar på henne som jag jobbar med utanför spåret för att slippa konflikter i spåret.
När hon har markerat en apport i spåret går jag fram, hukar vid föremålet och "gör en mystisk grej" av det hela.
Jag låtsas att hon har hittat en JÄTTEINTRESSANT sak och vrider, vänder och tittar på den ett tag innan jag stoppar den i fickan.
Det är jättekul att se hundens reaktion då hon nästan håller andan när jag tar förmålet, studerar det noga och säger "oj, VAD hittade du,
vilken fin grej!" med lugn, sansad och lite mystisk röst.
Jag är överlag noga med att inte ta konflikter under tiden hunden spårar utan tar det utanför spåret.
Te x om hunden "tar paus" och äter harbajs. Då säger jag bara "så kom igen nu, spår" och manar på henne.
Att man inte skall äta harbajs (eller annat) tar jag sedan "vid sidan om", d v s i vardagen, på en promenad o s v.
 
Min hund spårar som bäst när hon blir utmanad.
Det bästa spåret hon någonsin har gått var förra sommaren när vi var på skyddsläger.
Efter 2 dagars skyddsträning bestämde vi oss för att hundarna skulle få en paus från skyddet och få spåra lite.
Längtas spår var ca 1,5 km i riktigt eländig terräng (så jobbig att jag funderade på att lägga mig ner och dö efter halva spåret).
Det var lagt av en god vän till mig och jag sa innan att jag trodde att det skulle gå och pipsvängen då jag visste att Längta var rejält trött efter
intensiva skyddspass.
Så fel man kan ha!
Utmaningen gjorde att hon spårade kanonbra, det var bara för mig att hänga på där bakom och följa hunden.
Hon hade bra tempo, var otroligt koncentrerad och var väldigt rädd om spåret hela tiden. Efter det spåret var hon verkligen guld värd! 
 
Det här var en "snabbversion" av hur jag gör. Säkert har jag glömt att ta med en massa men det blir lätt så när man skriver 
 
Hälsningar
Alexandra