Idag var jag hos jobbcoachen  och jag har hört av andra att det kan vara VÄLDIGT  varierade kunskaper/kompetens..men den här var toppen...

Det och ett par rejäla powerwalks har fått mig på bättre humör.

Jag har fixat skrivarpatroner och skrivit ut och laminerat mer reklam för mina privatlektioner och får hoppas att det blir lite ruljangs på det området eftersom kurser och läger blir inställt på Badet.

Nu ska jag bara beställa tid hos doktorn och göra en service på underredet och försöka bli av med lite svettningar, kanske få ett svar på varför foten och underbenet värker och lite annat smått och gott!

På Söndag en ny privatlektion med Lagottotjejjen Bella och hennes två unga mattar.

Och för att svara på en av kommentarerna ang medverkan i tv4 och "wife swap" SKULLE INTE TRO DET       

Skulle man kunna säga...det är ju givetvis et sätt att bli bekräftad på...man får några kommentarer och så finns man  

Som sagt det msta känns ganska tråkigt, meningslöst, trist, värdelöst, pekka....

Jag trivs med att bo här på ett sätt, men samtidigt är det svårt att ställa om sig från hus, trädgård, bil...

Man borde ha kommit längre lyckats med mer! Jag minns så väl hur Kent kände när vi träffades, han var 10 år äldre än mig, skild sedan ett år tillbaka, lämnat ALLT hos exet och i stort sett bara tagit kalsongerna och tandborsten...han tyckte det kändes bför djäkligt att inte ha något "att visa upp" ett "resultat"

Man faller ju lätt i fällan när man ser på bekanta, släktingar och vänner som sitter med sina fina hus, framgångsrika, fina möbler etc...så tittar man på sig själv...VAD har jag åstadkommit?

I Kents fall så träffade ju han en 25 årig passionerad optimist,   så han glömde snart bort sin "prestationsångest"   Men jag har ingen som peppar mig...det är ju hela tiden JAG som ska bära familjen på mina axlar, peppa, stötta och försöka få ungdomarna att se allt från den ljusa sidan...TROTS att vi vänder på varenda krona och lever spartanskt....

Det dåliga samvetet för att jag satt oss i denna sitsen....det är ju bara mig själv jag kan skylla på....och att det inte riktigt vill ljusna i tunneln...så jobb, kursverksamhet som krånglar....värk ....

Men det är som det brukar....det som inte dödar en härdar en...så det är väl bara att samla ihop resterna och försöka med lite självhjälpsböcker....

Jag vil ju se mig själv som en optimist...och vill TRO att jag är en optimist och en handlingens kvinna....men nu är det ta mig tusan segt....

Jag kom iallafall ut på promenad och tog med kameran!

  Signe

  Tripp trapp trulll   Agnes ....   Vackra Aagje...   Var är du ditt jäkla svanhelvete!  

Hmm..någon har kissat här...

Jodå..dom finns kvar!!

Precis som dom hä'r....

  Hundägare ÖVERALLT

Och Barnvagnar!! Jösses vad folk är produktiva! 

Baddags--två aliens i mitt badkar... 

Jag hänger bildligt talat med fingertopparna på randen till det "svarta hålet"

Det är ju en plats man INTE vill besöka igen, det smyger sig alltid på en, inte så att man vaknar en dag och har en depression....det börjar alltid med apatin...orkeslösheten, isoleringen, inget är riktigt roligt eller kan engagera ....

Och man märker det framförallt när man sk försöka ta tag i saken och börjar med den mentala träningen...som man ALDRIG ska sluta med, precis som man ALDRIG ska sluta motionera....

Man märker att man hänger på kanten när man ska börja definiera för sig själv :

• Hur känns det när du är motiverad?
• Vilka tillfällen har du varit mest motiverad i ditt arbete, i dina relationer, och för egen personlig räkning
• Hur känns det när man INTE är motiverad?
• Finns det människor man blir motiverad av?

Och man får en ångestklump i magen för man kan inte HITTA dom där tillfällena eller kan känna hur det ev kändes att vara motiverad....

Fem andra varningslampor!

1. Man ser ner på och pratar mycket skit om andra
2. Man gör saker(presterar) för att bevisa att man kan  istället för att göra det man vill
3. Man går runt och känner sig som en bluff och man kommer snart att bli avslöjad
4. Man  jämför sig med andra hela tiden
5. Man tycker att man är ful och man vore lyckligare om man var snyggare

För att hitta sin inre motivation....som inte är lätt när man hänger där på kanten och svettas...kan man fundera på:

Om jag bara hade två månader kvar att leva, vad vill jag då göra? Vad vill jag jobba med? vIlka människor vill jag umgås med?

Utifrån detta och en hel del grejer till är det dags att göra en självanalys, en handlingsplan och sätta upp mål och framtidsvisioner.

Men orken tryter...

Kanske dagens privatlektion kan ge mig lite kraft, DET är något som känns positivt idag!

Idag skulle jag träffa Manni & Anne och köra lite sök, jättekul!

Aagje har inte gjort så mycket i söket men det är en gren jag BORDE ha satsat på istället för att kämpa så med spårandet, det ligger mer naturligt för henne och hon tycker det är toppenkul!

Nåväl, först skulle jag ta mig till Brottby...inte helt lätt, men med lite hälp av Manni så fick jag vägen klar för mig (kommunalt alltså)

Resan började strålande med en hund som ätit märgben igår och var lite orastad..,.,så en lös blaffa mitt på perrongen på T-centralen!  

Hur kul var det på en skala...att försöka SKRAPA upp en bajsblaffa med påsen....

Nåväl, efter två byten var vi framme och Manni hämtade upp oss....det blev mycket Malleprat då Manni och hennes sambo har Lei-Anns Åke (Xjules son) Och Segervittrings Agnes (Xjules Barnbarn) samt en son till Agnes Lei-Anns Dunder....

Det blev avelsprat och hur hundarna är, fördelar, brister , skönt att Manni är en väldigt sälvkritisk tej, hon är lika noggrann som jag själv tycker att jag är, och vi tycker väldigt lika om avel och hundar....hopps att det blir en kull till på Agnes...

Vilken liten pärla Agnes är! Även sonen Dunder!

Sedan ut i skogen och det gick som tåget, idag ficj Aagje gå utan någon retning alls..jag såg at hon fick vind på  Anne redan från stigen och skickade första skicket mot henne, och det gick kanon, fyra sökslag utan retning och hon fick jobba lite i rutan....Dutti kicka....

Sedan var det Agnes....maken till liten turboråtta! Och REJÄL! Hon menade definitivt vad hon sa när hon kom ut till mig i skogen!

Sedan var det ANnes hund, det var en rulhund så jag fick inte plats med att mecka med kameran ute i "legan"

Eska gjorde det jättefint!

Manni & Anne

Raffe-13 år still going strong

Ornitologen på G- Hackspett kanske?? 
 

Raffe & Eska
   

Agnes ger Aagje "onda ögat"

Manni & Ester

Och så får fina Dunder vara med också....

  Snuttegullemuffelimuff

Och så givetvis tappade jag mobilen!!! Vi var tom ute i sökskogen och letade..jag vände upp och ner på ALLT , mobiljäkeln var borta!!!

Tills jag kom hem och vände upp och ner på allt IGEN! *pust*

Jag hittade den!!

Var på möte in Majas skola idag, det var en jättepositiv upplevelse.

Det är BARA matten hon behöver läsa upp, så hon går redan nu som på nationellt program, de är bara 10 i klassen och hon kommer frå hur mycket hjälp som helst.

Även en egen låne- laptop!

Så skolan känns toppen!

På jobbfronten intet nytt, vis av skadan skriver jag inget om arbetsgivar ehär längre...men visst finns det en story bakom detta också...

En tredjedel av jobben finns ju här så det borde gå kvickt att fixa ett jobb, men nu börjar man bli lite till åren och tror att det avskräcker en del....

(inom Helpdesk är alla så unga)

Igår passade jag på att spåra med Aagje när vi var ute, lite avbräck från allt uppletande, idag är hon en fena på att leta boll iallafall.

Jag bara binder upp hundarna, går ut ett godisspår /matspår över gräsmattor, planteringar, asfaltsvägar och grusvägar. Och så struntar jagi liggetid utan tar det med en gång, och just nu spårar hon så intensivt så hon har fradga i hela fejjan:)

Jag har bestämt mig för att Para Agnes på nästa löp , och letar nu hane...

Så får det bli Maggan till våren, om lillasyster kan stå ut med att bli av med sin älskling ett tag:)

Att få till Skyddshelgen...

Någon som har eller vet någonstans dä vi kan köra skyddslägtret den 24-26 September?

Man skulle kunna vara på Golfängarna, men det blir för långt till bilarna!

Hör av dig i rödaste rappet om du vet något ställe....