Känner man sig när man inte når fram till sina barn...

Hur kan man konkurrera med all drogliberal film, litteratur, text, hemsidor , musik etc på nätet?

När det finns såååååå mycket information som säger att det inte är farligt och det leder INTE till tyngre misbruk etc etc...

Hur ska man göra när ens son aldrig har haft en manlig förebild, när ens son är vilsen och inte har ett vettigt rättesnöre...

Sedan pappa dog har han inte haft någon manlig förebild, ingen att se upp till, bli imponerad av, inte haft någon han vill likna eller ta efter...

Bara massa skräpmusik av utländska rappare som sjunger om horor, fittor, respekt, hasch, mariuana, respekt, polare...

Färska Prinsen tex...vilken djävla skitmusik och vilka fruktansvärt nedvärderande texter...

Inget mål eller mening med någonting i livet..bara glida omkring och inte göra ett vettigt jota..

Jag lyssnade som sagt på Paolo Roberto..en kille som gått från att vara "kungen av Kungsan" kriminell och slagskämpe till en härlig killa och man...

Han vore någon att ta efter....

Usch ikväll är jag ledsen och känner mig så maktlös....

Idag blir väl en sån där spånarblogg....igår firade vi Kent och smörgåstårtorna blev bra:) Har med mig lite på jobbet idag:)

Han fick några sms från "konstiga nummer" *ha ha ha*

Vet ingen som är så "orolig" för främmande som han*fniss*  Hade det funnits så hade han nog låst huset med gallergrindar elektriska staket, taggtråd och minor utanför.. .funderar ibland om det hänt något traumatiskt när han var liten...eftersom han är så orolig för främlingar och tjuvar...

Då känns det Skönt att ha Jägarn:) Det finns Ingen objuden som kan kliva in och göra något dumt...

Fast Jäger skall ju åka på prov till en polis...så då är det bara snälla Aagje kvar:) Visst kan hon säga ifrån, men hon triggas inte alls så lätt som sonen...

Vi får väl lära den gamla tanten på äldre dagar att vakta lite mer *he he he*

Utrusta någon med heldräkt och så lite mystik..sen blir hon nog på hugget igen :)

Skämt åsido...

Jag funderar en del på det där med småbarnsföräldrar...jag har ju några stycken i min omedelbara närhet...

Kent var en underbar pappa (mina barns far)

Dessa småbarnspappor är lite annorlunda... nu ska jag i ärlighetens namn säga att jag BARA träffar dom i "festliga" sammanhang så jag vet inte alls hur de är "till vardags" Kan ju ha HELT fel uppfattning...

Men jag funderar...är det för att mammorna inte LÅTER dom ta hand mer om småttingarna eller för att de inte är tillräckligt "engagerade" ? (Klart de älskar sina barn men det är skillnad på ansvar & ansvar)

Det är mammorna HEEEELA tiden som får hålla på ...Mammorna säger när det ska matas, sovas, nattas, bytas..nu vill barnet xxx, nu vill barnet yyyy....

Och papporna blir som en slags "förvaring"..

"Här håll lite medans jag äter, eller gör detta och detta"

Och så tar det 10 min och så är barnet i mammans knä igen.....

Jag vet att jag själv kunde vara väldigt "hönsmammig" med mina bebisar i början....dvs pappan måste göra på PRECIS samma sätt som jag...jag stod inte ut med att sockorna satt fel, napplaskan hölls fel, nappen sattes in fel, fel kläder, pappan höll fel, ja ALLT pappan gjorde var FEL om det inte var så som JAG gjorde....

Jag fick helt enkelt ta ett steg tillbaka och låta pappan göra på SITT sätt...det var bara att blunda och inte se allt det man tyckte var "fel"

 Kent (mina barns pappa)var en väldigt engagerad pappa, han kunde ta lika mycket ansvar som mig för Majas välbefinnande, han visste precis lika mycket som mig om vad hon kände, tyckte när hon lät si eller så...han kunde hennes äta-sova-bajsa-tider, han var lika mycket "mamma" som jag...det var ett DELAT ansvar....

 (nu vet jag att en av mammorna läser här så jag hoppas hon inte blir förgrymmad)Jag uppfattar(de få tillfällen jag träffar dessa pappor) som att mammorna har HELA ansvaret och papporna är "barnvakter" åt sina egna barn....som mamma är det jättetungt att bära....( tänker på Rasmus biologiska far) Ansvar är jobbigt i för stora mängder..man VILL dela det med någon...speciellt när det gäller ens barn.

Men som sagt är det för att mammorna inte släpper IN papporna..eller  ligger det hos papporna själva ?

Eller är det faktiskt bara något som jag missuppfattat baserat på de få tillfällen vi setts under dop, födelsedagar, studenter etc...??

Jaaaa, sånt kan jag fundera på när jag ligger på kamaren på kvällen....och så försöker jag applicera min mentala träning, hitta lösningar, teorier, om mänskligheten i stort och om mina nära och kära i smått....

Jag skulle vilja kunna stänga av min hjärna ibland*he he* montera loss den och lägga den på nattygsbordet att vila över natten...den är ständigt på högvarv...

Elsa då...rapporterna är strålande! Elsa växer som individ hos Sara, tar för sig och visar alla de trevliga sidor jag VET att hon har. Hon har tagit lydnadslägret i Kil med storm:) Nu skall Sara bara känna på henne hemma någon vecka och så hoppas jag innerligt att Sara behåller henne... Än så länge är Sara mer än nöjd iallafall..en handfull malle jämfört med en något trögare rottis *he he he*

Izzie då? Ja Izzie är en pigg och glad Malletjej som kommer att bli en handfull för fru Axelsson...Jag längtar till om två veckor då det BARA skall bli jag och Izzie, det är SUPERSVÅRT att konkurrera med en annan unghund/valp i betydelse..och på mina 64 kvadrat är det svårt att stänga undan Jäger,...Han brukar få ligga i mitt sovrum och så försöker jag ha Izzie så mycket som möjligt BARA med mig...men det är inte så lätt..det kommer att bli mycket bättre inom ett par veckor...

Izzie är väldigt framåt, men har extremt lätt till skall...det måste jag tänka på... orädd om sig själv, slänger sig i och på allt....igår var det däremot ett par barn som var lite läskiga och behövde en utskällning...hon har ju inte träffat "halvmeterstyper" som kryper och eller precis kan gå tidigare...

Men det gick bra till sist...

Jag är supernöjd med henne så här långt:)

Usch nu vräker regnet ner:(