Så gick det inte med Jäger....det är tyvärr så att hans grundläggande reservation gör att det tar lång tid att bygga en relation med en annan människa, man märker inte av reservationen så mycket i vardags och under träning..(mer än vaktandet) Men när det gäller viss hantering så fungerar det inte...Hans nya Husse gjorde ett bra försök och han var duktig, men jag förstår om man inte har tid att bara hålla på med förtroendebitar, det finns så många hundar därute som man inte först måste "lära känna" en månad eller mer innan de klarar normal hantering.
Egentligen så vet jag inte vart det gick så snett med Jägarn...har jag hanterat honom för lite? Jag tror inte det...Har jag varit för"slapp" i uppfostran? Jag tror faktiskt inte det heller...
Han har ju visat att han har haft för mycket aggression redan som valp, därför såldes han aldrig...
Och det är inte så att han är dominant utan han LITAR helt enkelt inte på en främmande människa och när de då ska plocka i tassar och hantera honom fysiskt och han blir osäker så säger han att "för helvete släpp mig"
Och så råkar man i "fight" med honom vilket gör att han litar än mindre på en och så eskalerar det...moment 22...
Så just nu är han på väg hem...
Ola S
15 september 2009 10:27
Min personliga åsikt är att han flyttat runt tillräckligt och träffat nog med folk som inte ger honom den tid han uppenbarligen behöver, och jag tycker att han ska få somna in nu. Tungt, men någonstans ska man dra gränsen. Mvh ola
stina
15 september 2009 10:49
Inget roligt....men allt kan man inte styra över. Tror nog du har gjort efter konstens alla regler men ibland så föds det individer som reagerar på detta viset och tänk positivt, att han hade kunnat blivit värre men nu fått förmånen att växa upp hos en kunnig uppfödare :O)
Våran tik som vi nu omplacerade var av liknande sort med en rätt stor kroppsintegritet men det fungerar bra där hon hamnat nu....hoppas jag att det fortsätter med.
http://samojederna.zoomin.se
Martin
15 september 2009 11:06
Är avlivning av en annars (antar jag) frisk individ det ända sättet? Dumheter! Han har uppenbarligen inte placerats i ett hem där det finns lite fingertoppskänsla. Alla hundar är inte glada i fysisk beröring. Vad säger att en individ måste tycka om det? Ger man upp för att man inte kan plocka i tassar och hantera honom fysiskt? Är det fysiskberöring man är ute efter får man skaffa sig en partner eller en cockerspaniel. Låt hunden vara om han inte vill bli taftsad på och låt honom få växa in en en trygg relation där det finns tid och kunskap.
http://www.sporthund.nu
Marie
15 september 2009 11:09
Jag får fundera noga på vad som ska hända med honom .
En droppe som fick bägaren att rinna över någonstans och så var cirkusen igång...det verkade så lovande :(
15 september 2009 11:28
Ola har en stor Poäng Martin, Jäger är en FARLIG hund!
Det är inte på skoj när han blir förbannad och biter , och det skulle kunna vara ett barn eller någon oskydlig.
Skulle du vilja ha det på ditt samvete?
Jäger kan BARA leva med någon som har STENKOLL 100% av tiden och är en mycket duktig förare.
Sådana växer inte på träd och utav dom skall dessutom denne duktiga förare orka leva med en hund som man inte kan hantera på några månader och om hunden blir skadad då?
Vem orkar leva med en hund som om man släpper ner garden och "glömmer" faktiskt kan orsaka svåra bitskador...
Jäger skulle förmodligen tillsammans med mig som han litar på bli en fenomenal väktarhund, han är DJÄVLIGT preventiv!
Men jag vill inte ha en sådan här hund! Jag har levt med en reserverad hund en gång tidigare, min första HH och jag har sagt ALDRIG MER! Och vem vet om han nÅGONSIN kan få en sådan relation som vi har med någon annan...
En kamrat sa till mig igår att jag har faktiskt lyckats bra med att hantera /kontrollera honom när man ser hur han egentligen är...
Det som återstår är ju någon form utav vakthund eller möjligtvis till någon nere i Holland/Belgien..där bor hundarna ute och man tränar och tävlar och bryr sig inte om om hundarna är sociala...
Det känns bara inte OK, han är ju van att sova i sängen, gosa och mysa....
Annica
15 september 2009 12:19
Inte lätt o inte roligt.
Som uppfödare har man ju en speciell relation med varje valp. Valpen i sin tur har ju detsamma, även upp i halvuxen/vuxen ålder.
Fick själv fatta ett inte roligt beslut vad gälllde en egenuppfödd hane, MEN som uppfödare ansåg jag att det var mitt ansvar. Alt. var en kastrering o utplacering hos människor utan barn, barnbarn eller andra djur o var hittar man dem? O vilken är garantin att hunden får stanna där?
Ett tungt o tufft beslut, men i slutändan vet jag att han nu inte mår dåligt eller blir illa behandlad.
Likväl som i människosläktet förds det ju ibland en individ som kanske inte mår så bra, vilket vi, hur vi än vänder oss, inte kan göra mycket åt.
Hoppas du tar detta rätt Marie, men jag håller med Ola.
Personligen skulle jag inte chansa mer utan låta Jäger somna in.
Martin
15 september 2009 12:55
Det är just det jag menar med fingertopps känsla. Jag är inte av åsikten att hundar ska somna in pga. av osäkerhet eller reservationer. Det är vi som människor som ska se till att en sådan hund får ett bra hem. Utav ditt inlägg kan jag utläsa att han inte biter kreti och pleti utan bara när kan anser sig bli pressad. Det måste finnas någon som kan ta sig an honom. Mitt första inlägg vara bara en reaktion på att Ola S kunde tänka sig avlivning utan vidare, inget mer.
http://www.sporthund.se
Josefin
15 september 2009 13:41
Om det nu inte finns något sådant hem? Hur mycket ska en hund behöva hatta fram och tillbaks och till vilken gagn ska man spara alla hundar?
Nu säger jag inte att jag tycker Jäger ska vare sig det ena eller det andra, jag tror att en uppfödare av det klokare slaget är den som bäst vet när det får vara nog eller inte och att det då blir ett rätt beslut.
15 september 2009 14:02
sälj han som vakthund då
Ola S
15 september 2009 14:37
Jag är inte heller av åsikten att man avlivar hundar hur som helst, men när det rör en sån hund som jäger, som kräver massor av tid, tid som ingen har att ge honom. Då tycker jag att det är humanare att låta honom somna istället för att flytta runt honom till nästa som kanske inte heller har tid. Hundar är inga vandringspokaler..
Linda
15 september 2009 15:04
Finns ju ett stopp oxå för hur mycket hunden skall utsättas för. En hund måste ha förtroende samt trygghet i sin flock för att fungera o må bra.
Detta hinner Jäger aldrig få då han nu på kort tid åkt runt o träffat säkert jätteduktigt hundfolk men av olika anledningar har det lik förbaskat gått illa o han har kanske inte fått den tid som behövs
Det ultimata hemmet för en sån här individ finns säkert men frågan är ju vad som kan komma att hända på vägen dit innan det hittats o allt fungerar.
Hunden vinner mera mark för varje händelse vilket kan innebära att han blir ännu "större" o otryggare
Visst sälja honom som vakthund...jo visst han slipper åka till himmeln men då är ju frågan om Mari vill detta
Han är ju trots allt en älskad familjemedlem som bott inne osv. Ett mkt svårt beslut men en hund måste fungera i samhället så tillvida att man iaf kan lita på den i alla situationer o det skall kännas rätt
L@sse
15 september 2009 15:17
Tyvärr har han ju haft återkommande besvär med hältor också. Så kanske är det bäst att han får somna in. Stackars Marie att behöva fatta ett beslut, som oavsett vilket det blir, inte är det optimala för vad hon önskar sin hund.
Lycka till med dina grubblerier. Vill INTE vara i dina kläder...
Noelle
15 september 2009 15:18
En död hund lider inte.
Hur många ska få prova?! Och hur vet man att det fungerar?!
Han kanske kan vara kvar hos ägaren då som känner sin hund så pass väl iaf så hon vet hur han funkar. Annars så är det nog svårt att hitta RÄTT. Det har verkat lovande nu två gr och när har man nått gränsen?
Karin
15 september 2009 16:44
Jag vill inte på något sätt racka ner på Maries avel, som jag inte vet nånting om.. men det här är bara så himla onödigt och sorgligt att det ska behöva födas så många hundar (vare sig det är holländare, malle eller annat) med stora sociala rädslor. När ska man börja tänka på hundarnas bästa i aveln? Alla hundar borde vara socialt trygga från början, för deras egen skull.
Marie
15 september 2009 18:22
Det var väl ganska onödigt..nej du känner inte till min avel uppenbarligen..
SJÄLVKLART så BORDE alla hundar födas socialt trygga, och det är målet man strävar efter,Men nu är det inte så i i prktiken..
Rädslor finns djupt i generna och är något som verkligen nedärvs.... Jag tror att det finns FÅ uppfödare som VÄLJER att satsa på att föda upp socialt otrygga och räddda individer....
Men ibland blir det bara så...SHit Happens.....
Jäger går desutom inte omkring och är rädd eller socialt otrygg i vardagslivet...han har svansen på och trivs med livet...han har andra brister...
Du vet vem...
15 september 2009 18:54
Nu försvarar jag din första hollandare, idag är hon inte trevlig individ, bara så glad för människor i alla situationer.
Men jag håller med att på de första kullarna fanns det en del reservationer sas, men med rätt ägare hittar de hem
du vet vem
15 september 2009 19:01
en trevlig individ, menade jag
Emma
15 september 2009 22:13
Men... Martin - du verkar ju ha koll... Varför tar inte DU hand om Jäger då?? ;)
Det är väl bättre att dom som faktiskt känner Jäger fattar det beslut som är bäst för honom och de som finns eller KOMMER att finnas i hans närhet..
Förstår att det är jobbigt för dig Marie, har suttit i din sits förr...
Martin
16 september 2009 14:25
Emma,
Jag hade kunnat tänka mig jobba med en hund som kräver det Jäger kräver i form av socialisering. Det är en utmaning och får man rätt på honom är det säkerligen en fantastisk hund. Problemet är att jag redan har 2 odjur som upptar väldigt mycket tid.
http://www.sporthund.se
Emma
17 september 2009 02:00
Exakt... :) Det är tråkigt att det finns folk som kallar en för idiot när man fattar beslut som man själv vet är bäst för hunden, när personen i fråga inte handskas med problemen själv. Man måste utgå från sina egna förutsättningar i första hand. Såsom du nu gjorde... Du har en massa andra hundar blablabla...
Jessica & Gonzo
17 september 2009 14:07
Stackare... vad sorgligt. Men ibland så går det bara inte. Det kan inte vara lätt att vara Jäger heller och känna att man måster försvara sig så aggressivt vid hantering. Du har gjort allt som står i din makt, du har varit skitduktig! ( Vet hur det känns att fatta ett jobbigt beslut...
*kramar om*
//Jessica
