Vilken djävla skiteftermiddag...Smulan är nu borta...det var ett rent helvete att tvingas ta bort henne...

Jag har velat med beslutet i ett halvår minst...hon har haft ont i sina bakben, haft svårt att gå i trappor, det sista vågade hon inte hoppa ner ur sängen...när vi gick promenader så orkade hon inte utan satt kvar vid bilen...(utom då hon försvann sist) Hon bara sov och sov utom när det vankades mat...hon ville inte ens gå ut...det sista så var tvättstugan hennes toalett, hon kissade i brunnen.... Hennes ögon rann och man såg att hon hade ont. (trots droppar) Men så när man väl bestämmer sig och får en tid...då jäklar är hunden pigg och glad och aktiv...så börjar man fundera och ångra sig...men nej, det var rätt beslut...hon fick sluta med flaggan i topp och inte FÖR dålig.

Men det hjälper ju inte...

När man sitter där med sin livlösa hund i famnen, tårarna rinner , det går så fort.. 13 år fick vi ha dig Smulan!

Jag hade tid 15.20 ...kl15 var jag där och så bad jag at få ge den lugnande sprutan själv till Smulan i bilen...så kunde jag komma in med henne sedan.

Men de brukade inte ge lugnande, det var mest för "husse & Matte"

Det var svårt att hitta blodkärl och hunden kunde bli illamåenda av det lugnande så de föredrog att ge narkosen direkt...

Jag stod på mig och sa att i detta fallet så får jag va egoistisk då..men jag ville sitta med henne i knät i bilen tills hon var avslappnad...

Det var liiiite bökigt att få kanylen på plats men SMulan rykte bara till en gång, Hon låg i mina armar när vätskan sprutades in

-Du vet att det går fort nu va?

Jag nickade...

Smulan snarkade två ggr, sträckte på halsen och andades ut en sista gång...

Ögonen blev livlösa , jag försökte stänga ögonlocken men de ville inte riktigt gå igen...och jag grät....

- Har du någon filt att ta henne i? Jo det hade jag...gå och hämta den då...du behöver inte se när jag ger det sista i hjärtat..

Och det är jag glad att jag slapp se.

Jag satt med henne i famnen i säkert 10 minuter i bilen innan jag orkade köra därifrån, Linsu & Kent grävde en grav, Elin lade ner henne...

Smulan du fattas mig!

Så inte nog med det, ikväll fick jag ett besked som visar att det finns någon därute som verkligen hatar mig....och den personen finns i min närhet...

Jag kan tyvärr inte avslöja vad det gäller just nu...men det är riktigt illa...

En djävlig dag läggs till handlingarna....

 

Pia & Wildha

11 mars 2009 21:51

Åhhhh så ledsamt !
Att läsa om Smulan, jag har oxå varit där
när min älskade cockersp Shoei blev hastigt sjuk i en ålder utav 12 år, jag som känner många cockrar som har blivit 15 - 17 år.
Trodde jag skulle få ha henne i flera år till men icke hennes njurar pajade rätt fort.
Själv så gav dem henne inget lugnande eller ngt rakt i in i hjärtat. Hon låg i min famn hela tiden när de gav henne en överdos, hon somnade in sakta och lugnt i Min famn.. Tyvärr kunde jag inte ta med henne. Jag ångrar så att jag inte tog med henne och begravde henne på kyrkogården hos min farfar, som jag ville...Vem hade märkt det ;))) Mannen tyckte inte det var ngn bra ide´fast nu ångrar jag mig att jag inte gjorde detta. Det finns hundar och så finns det mkt speciella hundar och hon var en MKT speciell hund..Hon var MIN hund.
Jag förstår hur du känner dig just nu...
Här tampas vi oxå just nu med lite problem, både med det ena och det andra.
Kramiz Pia & W

http://hillslettens.blogg.se

 

Linda

11 mars 2009 23:56

Jag beklagar gammelhunden
Men du gjorde rätt som tog ditt ansvar som den duktiga o ansvarstagande hundägare du är
En hund som får bli så gammal ska man vara tacksam över; min förra blev 9 år o den dessför innan bara 7 år
Kämpa på o kram på dig

 

iza

12 mars 2009 07:36

usch vad det påminner mig om leo, jag är väldigt glad att du fanns där och ställde upp för mig då, nu rinner tårarna när man läst din blogg, både för smulan och för leo. Du vet att jag ställer upp för dig! Vår dörr är alltid öppen om du vill komma hemifrån lite! Kramar

 

Jessica

12 mars 2009 11:47

Beklagar:(
Det är alltid svåra beslut att ta men du gjorde det rätta.

http://www.yrlabus.se

 

Pierre & Susanne

12 mars 2009 19:07

Det hårda beslut att ta
men det är rätt beslut man gör,
för att sin bästa vän inte skall behöva lida i onödan.
sen får man tänka på alla glädjestunder man haft tillsammans med sin vän.
Just när man tagit ett sånt beslut förstår man inte att man är så dum att man skaffar en ny hund men det har jag gjort många gånger du med och du kommer att göra om det igen
fördelen vi har, är att vi har fler hundar hemma, har man bara en som man tar bort blir det fruktansvärt tomt även om det blir tomt med en som försvinner ur flocken.

Sköt om er och resten av flocken
vi tänker på er
Susanne & Pierre

 

Vixie

12 mars 2009 19:29

Kram på dig gammelmatte, ville bara säga att jag tänker på dig. Smulan kommer alltid finns i minne inom oss.
Matte hälsar att hon ringer dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sista skälvande dagarna i Vilnius och jag har mer eller mindre fasat ut mig själv…så nästan inget att göra på jobbet… Nu har jag varit i Vilnius  sedan slutet på Oktober, Jösses vad tiden sprungit iväg…   Annars är det ju s...

För att citera Robban Broberg, det är ÖKEN! Vilnius är bara grått, grått ,grått, grått....och ännu mer grått... Jobbar 9-18 Litauisk tid vilket är 8-17 Svensk tid...Mitt svenska resesällskap roar sig med lite gym träning på kvällen och sedan hote...

Andra veckan i Vilnius går mot sitt slut, här är det en "public Holiday" idag och bara vi som jobbar "internationellt" jobbar. Vad GÖR jag då? Jag har det sista året varit operationellt ansvarig för SEB interna Servicedesk, dvs alla som är anställd...

Livet i Storstan rullar på…Jag har dedikerat de sista två åren till mitt arbete,. Jag trivs verkligen kanon med jobbet jag haft , jag har utvecklat mycket av min roll själv och känner att jag verkligen har gjort  skillnad .  Nu har kunden dock...

Det är så sorgligt med människor som saknar sjukdomsinsikt, alkoholism är en hemsk folksjukdom och inget man skulle behöva skämmas för, men man måste förstå när det är dags att söka hjälp! Man måste VILJA ha hjälp, och INSE att man är sjuk!Vad gör ma...