Jag har ju varit djurtokig sedan jag var liten och har genom alla år samlat på mig olika typer av djur: katter, masrvin, kaniner, fåglar, fiskar, grisar, hästar, höns, ankor...Jag har mjölkat getter & kor och varit engagerad i Djurens vänner.

Förr så var jag inställd på att alla djur skulle räddas oavsett, idag har jag en mer krass syn på djur och inser att en del djur faktiskt får det bättre av att somna in...

De senaste åren har jag mer och mer funderat på volontärarbete, åka till AFrika och studera Elefanter, Gorillor eller chimpanser....jag älskar programmen på Animal Planet (Monkey world) och andra reportage från olika nationalparker där man jobbar med att rädda aporna från att bli "bushmeat" och man tar hand om skadeskjutna, och föräldralösa apungar.

Jag var naiv och trodde att man skulle kunna anmäla sig och kunna jobba för mat och husrum, men så är ju inte fallet, det kostar mycket pengar att jobba som volontär

Tex CWAF http://www.cwaf.org/volunteer-CWAF.htm 

De erbjuder 3 månaders volontärarbete för £1,250 c.a 14 000 kr PLUS 3600:-/ månad i mat och husrum, och då skriver de på hemsidan att de inte kan garantera att man får direktkontakt med djuren men förväntas arbeta hårt....

Det känns lite trist, jag hade inte kunnat åka just nu iallafall, men om 4-5 år...

Om jag återföds så skulle jag bruka allvar med pluggandet och BLI veterinär som jag ville som liten, och sedan skulle jag vigt mitt liv till att jobba i någon djurpark eller att jobba utomlands på något delfinarie, elefantpark eller Aprescue....

Det ÄR ju djur jag egentligen VILL jobba med...

 

Linda

13 september 2010 10:56

Säg till när det e dax - jag e på!!!

 

Elin & Mr M

13 september 2010 12:43

Jag vet de e ju helt galet!! Att man ska betela för att jobba som volontär!! Jag möttes oxå av de problemet för några år sedan då jag var på väg att sticka och jobba som volontär.

 

Stina

13 september 2010 13:10

Ja varför fullföljde man inte det man ville göra här i livet...?! Jag blev halva iaf i början av mitt liv, djurskötare. Men veterinär fick stå tillbaka, du vet sambo och barn =)
Men vi kommer igen i nästa liv, eller hur ? ;)

 

annger

13 september 2010 18:58

Läser din blogg ibland. Känner verkligen med dig. Förstår hur tufft du måste ha det emellanåt (bara att känna sig tvungen att lämna Skåne och allt du har där, för Stockholm!).
Och nu kan jag inte låta bli att kommentera; om du har en dröm, att bli veterinär, varför inte satsa på det?! Ja, det är (också) tufft och förmodligen jobbigt men har du det inte tufft nu också? Och vad är 6år (eller vad utbildningen tar) i resten av ditt liv? Själv utbildade jag mig till mitt nuvarande yrke när jag var 35 (har inte ångrat det en sekund (trots studieskulder och lägre lön). Dessutom fick jag mitt första barn när jag var 40. Så du, det är INTE försent för dig! Tänk vad du kommer vara stolt över dig själv när du vårdar, lindrar och botar sjuka och skadade djur på din egen vet.klinik om sisådär 10 år! Lycka till med allt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sista skälvande dagarna i Vilnius och jag har mer eller mindre fasat ut mig själv…så nästan inget att göra på jobbet… Nu har jag varit i Vilnius  sedan slutet på Oktober, Jösses vad tiden sprungit iväg…   Annars är det ju s...

För att citera Robban Broberg, det är ÖKEN! Vilnius är bara grått, grått ,grått, grått....och ännu mer grått... Jobbar 9-18 Litauisk tid vilket är 8-17 Svensk tid...Mitt svenska resesällskap roar sig med lite gym träning på kvällen och sedan hote...

Andra veckan i Vilnius går mot sitt slut, här är det en "public Holiday" idag och bara vi som jobbar "internationellt" jobbar. Vad GÖR jag då? Jag har det sista året varit operationellt ansvarig för SEB interna Servicedesk, dvs alla som är anställd...

Livet i Storstan rullar på…Jag har dedikerat de sista två åren till mitt arbete,. Jag trivs verkligen kanon med jobbet jag haft , jag har utvecklat mycket av min roll själv och känner att jag verkligen har gjort  skillnad .  Nu har kunden dock...

Det är så sorgligt med människor som saknar sjukdomsinsikt, alkoholism är en hemsk folksjukdom och inget man skulle behöva skämmas för, men man måste förstå när det är dags att söka hjälp! Man måste VILJA ha hjälp, och INSE att man är sjuk!Vad gör ma...