Jag har ju lagt en del tid på att få Aagje i "hand" igen sedan hon kom hem från Skåne...Att hon varit lydig och förig mot mig tidigare spelar ju ingen roll.

"Ledarskap"(ett ord många inte gillar) är färskvara och något man ständigt får jobba med...Jag brukar kalla det "resursfördelare" för om inte hunden ser mig som en resurs så har den heller ingen anleding att "rätta in sig i ledet"

Jag måste framstå som "guds gåva" till hundriket , min hund ska vara imponerad av mig och allt jag kan göra...och att bara gå koppelpromenader och leka lite med en hund räcker ofta inte..inte heller att gosa och kela...

Nej jag måste se till hundens behov..hur stora resurser har min hund? Får den utlopp för sin energi, och kan jag styra aktiviteten så att hunden ser det som meningsfullt?

Är jag till nytta för min hund? Hundar är själviska och göra BARA sånt de får fördelar av...

Nåja, så sista veckan har gått ut på att stärka min roll som resursfördelare, och dessutom lägga lite krav på att faktiskt lyssna på mig...lite ris och ganska mycket ros..men framförallt träning... leta efter bollen är hennes favvogrej så det har jag utnyttjat, jaga efter boll är kanonkul..så det har vi pysslat med, plus koppelövningar och inkallningsövningar...och vanlig brukslydnad

Och det har gett bra effekt, Igår under kvällsrundan så var hon relativt "i hand" och alla gäss och andra fåglar på promenaden runt sjön var intressanta men hon gick fint i kopplet utan att dra…Gässen har ju anfallit mina shih-tzus några gånger så jag har fått sparka undan dom, men Aagje är nog lite för stor för att en ilsken kanadagår ska våga ge sig på henne..och det finns hundratals på vår promenadväg!

Dock är Aagje inte för stor för Pappa svan!

OBS BILDERNA TAGNA I MARS

Vi kom gående och svanfamiljen låg i vattnet med sina nya bebisar, och i ett jehu kom pappa svan älgande upp ur vattnet, och jag lovar de blir nog närmare 2 meter mellan vingarna och lika höga som Aagje när de sträcker på sig. Som tur är var hon kopplad, för i detta läget blev hon fly förbannad!

*kom inte här och slåss din djävel* Tycktes Aagje gorma... Jag lyckades dra med henne bort från svanen backandes så sakta, för jag kunde inte vända ryggen till, då hade vi nog åkt på däng bägge två..så länge Aagje gjorde utfall och lät helt vansinnig  så lyckades han bara drämma till henne med vingen två ggr och sedan höll han sig på avstånd från hennes käftar och han backade så sakta han också…

Så det förlöpte väl ändå....

Idag på morgonen var Aagje om möjligt ännu trevligare att umgås med, och hon gick lös stora delar av rundan, när vi kom till de stora gåsflockarna kallade jag bara in och hon gick lugnt vid sidan.

Så morgonrundan var mycket trevlig, hon höll sig i en radie av 5-10 meter runtomkring mig och var lyhörd och glad…

Tills vi kom de sista 500 metrarna runt sjön..där är det lummigt och uppväxt så man ser inte överallt ner till vattnet..men det gjorde Aagje!

Det går så innihelvete fort..jag hann inte ens se det..hörde bara ett jätteplask..VÄÄÄS-plask plask VÄÄÄÄS..jodå, när jag rusar fram är Aagje i fullt slagsmål med ”arga svanpappan”

*hämnden är ljuv*

 Nåja, jag vrålade NEJ, men nådde givetvis inte riktigt fram, en hund i affekt /i hög drift blir väldigt blockerad och det krävs en hel del för att nå igenom…som tur är så simmar hon så jäkla dåligt, så när de kom ut på djupare vatten så sjönk hon ner en bit under ytan och vattnet ”kylde av” lite av stridslystnaden…så nu hörde hon mig och jag fick kallat in henne….

Hade jag varit föruseende nog och hållit ögonen på henne hade jag kunnat stoppa henne..men när man ställs inför fait accompli så finns inte så mycket att göra mer än att försöka rädda situationen…

Svanpappan simmade iväg åt andra hållet och vad jag kunde se så var han kurant och oskadd… om det fanns några sår så var det stoltheten som fått sig en törn…tur att inte fler var ute och promenerade ….

Men maken till lycklig hund! Hon tyckte hon hade gjort ett kanonjobb! Hela sista biten hem väntade hon på bollen (som belöning)  och hon tittade på mig med sina gladaste ögon..”var jag inte duktig mamma! TÄNK att jag skrämde bort den där vita skitstöveln!!

Så fast hon fick en ordentlig avhyvling så var det absolut värt det i hennes ögon  

Min lilla gammelgumma, hon är bara så söt ibland …