Idag när jag satt i bilen till jobbet så vällde det över mig igen, det gör det emellanåt,  Kents sista dagar på Hospice, hur han såg ut, vad fruktansvärt det var, dödsögonblicket...det är inga vackra bilder som flimrar förbi...så gråter jag en skvätt och får en klump i magen...

Detta är känslor som jag ganska snabbt kan förtränga, sätta på radion och fokusera på någon som pratar brukar vara en bra lösning, är jag hemma sätter jag på TVn eller öppnar en bok...och sedan är man som vanligt igen...

Kom att tänka på att så är det med mycket i mitt liv, alla tråkiga händelser , trauman, och elände som jag varit utsatt för, eller själv varit med och orsakat stannar inte kvar länge...man knölar ner det någonstans långt inne och så finns det inte...

Ibland blir jag orolig att jag är känslokall och saknar empati, BORDE man inte sörja längre, känna skuld, eller på annat sätt låta saker och ting gnaga en mer?

Är jag konstig som förtränger allt elände och  glömmer?

Ja det var tankar som surrade idag ....Jag har ju faktiskt stora minnesluckor när jag tittar bakåt, saker som jag ska ha gjort och sagt, varit med om som jag inte kommer ihåg...att man aktivt VÄLJER att inte tänka på tråkigheter kan ju vara en sak..

Men att inte ens komma IHÅG när man försöker!

Undrar om det är därför man ständigt går omkring med den där klumpen av "dåligt samvete" i magen?

Relationer man inte har rett ut, Saker man sagt eller gjort och man med ålderns rätt förstår att det var fel...eller saker som man själv blivit utsatt för av människor man litat på , brustna förtroenden, tillit som brutits , lögner och svek...

Att man inte har stått up för sig själv mer? Eller att man stått upp för sig i fel lägen och för fel saker...

Ja något syndrom har jag säkert...undrar om den bokstavskombinationen är uppfunnen än?

 

spsd

20 augusti 2009 18:16

Nej, man bör inte sörja länge och definitivt INTE känna någon skuld... Det har ju hänt och inget någon kan göra något åt."Det är ingen idé att se bakåt då vi ändå har framtiden för oss" Lev här och nu!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sista skälvande dagarna i Vilnius och jag har mer eller mindre fasat ut mig själv…så nästan inget att göra på jobbet… Nu har jag varit i Vilnius  sedan slutet på Oktober, Jösses vad tiden sprungit iväg…   Annars är det ju s...

För att citera Robban Broberg, det är ÖKEN! Vilnius är bara grått, grått ,grått, grått....och ännu mer grått... Jobbar 9-18 Litauisk tid vilket är 8-17 Svensk tid...Mitt svenska resesällskap roar sig med lite gym träning på kvällen och sedan hote...

Andra veckan i Vilnius går mot sitt slut, här är det en "public Holiday" idag och bara vi som jobbar "internationellt" jobbar. Vad GÖR jag då? Jag har det sista året varit operationellt ansvarig för SEB interna Servicedesk, dvs alla som är anställd...

Livet i Storstan rullar på…Jag har dedikerat de sista två åren till mitt arbete,. Jag trivs verkligen kanon med jobbet jag haft , jag har utvecklat mycket av min roll själv och känner att jag verkligen har gjort  skillnad .  Nu har kunden dock...

Det är så sorgligt med människor som saknar sjukdomsinsikt, alkoholism är en hemsk folksjukdom och inget man skulle behöva skämmas för, men man måste förstå när det är dags att söka hjälp! Man måste VILJA ha hjälp, och INSE att man är sjuk!Vad gör ma...