Kl 8.30 ringde det en ynklig röst från Djurskukhuset, ursäkta vi ringer så tidigt men vi får inte ut din hund ur buren...han bara hugger mot oss så fort vi närmar oss buren....men han har ju tratt på, jaaaa, men jag vågar inte...

Så det var bara att pallra sig iväg och hämta hem kamelen:) Visst är det jobigt med en hund som agerar så, men samtidigt så känns det bra att det finns lite "djävlaranamma" i honom....Det är inte så att han står längts bak i buren och har ångest precis...

Men men nu är grabben hemma, rör sig redan mycket bättre...

Såret