I natt fick Iza & Jimmy en liten gosse, nästan fyra kg och 53 cm lång!

Ikväll skall vi åka och hälsa på dom!

GRATIS GRATTIS GRATTIS!

Iza har ju gått över tiden i 14 dagar så de satte igång henne i går

så vid halv sju var hon öppen 3 cm och bebisen kom vid 02 tiden inatt så det var snabbt marsherat!

Ska bli spännande att höra vad hon har att berätta.

Så idag skall jag åka och shoppa något gulligt till den lille :)

Så till helgen för övrigt....kan vi bara glömma att den överhuvudtaget har funnits? Jag har varit som en narkoman på avtändning, jag har varit desperat efter mat, all motivation har varit som bortblåst och det har varit så som att "jag skiter i att jag är tjock ful fet och äcklig, ge mig MAT"

Så jag har ätit hela helgen....joooo...jag skäms....jag har försökt meditera, jag har försökt hitta den där underbara kraften jag hade under 14 dagar, som gjorde att jag varken var sugen på kaffe, cig eller mat....

Jag hittar den inte igen!

Jag är desperat! Jag MÅSTE hitta tillbaka till styrkan och motivationen...

Usch jag grinar så ledsen är jag....

Och jag har inte rört mig alls!

Idag är en ny dag och jag har startat upp med pulvret igen, men ciggen är kvar:( Ikväll skall jag DEFINITIVT motionera, om det blir innan eller efter besök hos lilla bebisen det får vi se....

Och jag som skall redovisa i min viktgrupp på torsdag vad jag har gjort under veckan.....*fy vad jag suger*

Idag känner jag mig så långt nere under ytan så det är inte sant...

Det är klart att familjesituationen påverkar, sambon vill inte diskutera någonting om framtiden????

Jaha hur ska man tolka det...jo jag tolkar det som om att han redan har bestämt sig men genom att inte säga det rakt ut så slipper han ev  diskussioner och bråk. Man märker det iofs på sättet att vara också...små detaljer givetvis, men det finns där....

Så jag tar min bokade tid på banken och börjar planera för flytten.

Om inte han kan bestämma sig så får väl jag, jag kan inte leva i ett vacuum utan att veta om vi skall jobba på vår relation eller ej...och att bara tiga ihjäl problemen , det löser ju som vanligt ingenting, det är ju det som lett oss hit idag.

Jag tror inte han vill förstå, alternativt inte orkar ta tag i den delen av problemet som han själv äger, kommunikationsbristen, med både mig och mina barn......och då finns det ju ingenting att göra.

Jag kan för femhundrasjutioelfte gången BARA ändra mig själv...ingen annan....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sista skälvande dagarna i Vilnius och jag har mer eller mindre fasat ut mig själv…så nästan inget att göra på jobbet… Nu har jag varit i Vilnius  sedan slutet på Oktober, Jösses vad tiden sprungit iväg…   Annars är det ju s...

För att citera Robban Broberg, det är ÖKEN! Vilnius är bara grått, grått ,grått, grått....och ännu mer grått... Jobbar 9-18 Litauisk tid vilket är 8-17 Svensk tid...Mitt svenska resesällskap roar sig med lite gym träning på kvällen och sedan hote...

Andra veckan i Vilnius går mot sitt slut, här är det en "public Holiday" idag och bara vi som jobbar "internationellt" jobbar. Vad GÖR jag då? Jag har det sista året varit operationellt ansvarig för SEB interna Servicedesk, dvs alla som är anställd...

Livet i Storstan rullar på…Jag har dedikerat de sista två åren till mitt arbete,. Jag trivs verkligen kanon med jobbet jag haft , jag har utvecklat mycket av min roll själv och känner att jag verkligen har gjort  skillnad .  Nu har kunden dock...

Det är så sorgligt med människor som saknar sjukdomsinsikt, alkoholism är en hemsk folksjukdom och inget man skulle behöva skämmas för, men man måste förstå när det är dags att söka hjälp! Man måste VILJA ha hjälp, och INSE att man är sjuk!Vad gör ma...