Kan man kanske kalla detta skrivande...men iallafall...har hittat en bostadsrätt i Dalby med visning den 10/2...

  Den är dyrare än den i Kävlinge, men att köra från kävlinge till Veberöd varje morgon med Maja  i 1,5 år till det pallar jag inte. 

Det är många tankar i huvudet nu....tur att jag har Rasmus, han är faktiskt ett stöd, han är lite coolare än Maja ...tar det inte lika hårt...

Nåväl, en kul historia kom på mailen.

Eva och Sven Holmlund, som inte lyckats få några egna barn,
hade bestämt sig för att anlita en så kallad surrogatpappa för att bilda en liten familj. På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök, kysste Sven sin Eva och sa
- Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst. En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.

- God morgon fru Holmlund. Ni känner inte mig, men jag har kommit för att...  

Å! Ni behöver inte förklara och säg gärna Eva, svarar fru Holmlund, jag har väntat på Er halva förmiddagen.

- Verkligen? sa fotografen. Det var väl bra det, jag är ju specialist på bebisar.

- Det var just det som jag och min man har hoppats på, kom in och sitt.

 - Hur kan vi nu komma igång? sa Eva lätt rodnande.

- Överlämna det problemet till mig, säger babyfotografen,
jag brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret,
sedan en på soffan och kanske ett par på sängen.
Ibland kan det vara bra med en omgång på vardagsrumsmattan,
där det blir lättare att rulla runt i pigga ställningar.

'Badkaret, vardagsrumsmattan? Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Sven' tänkte Eva.

- Tja Eva... Ingen kan väl garantera något perfekt varje gång.
Men om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller sju olika vinklar, är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.

- Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Holmlund hest.

- Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och ting få ta nödvändig tid. Jag skulle kunna skjuta några snabbisar på kanske fem minuter, men då skulle Ni nog inte bli så särskilt nöjd med resultatet.

- Skulle jag inte det...? svarar Fru Holmlund lätt frågande.
 
Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.

- De här fixade jag på taket av en Londonbuss, säger han med ett leende.

- Oh min Gud!! utropar fru Holmlund medan hon allt mer intensivt börjar tugga på en näsduk.

- Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade trots att deras mor verkligen var svår att arbeta med.
Fotografen räckte över fler bilder till fru Holmlund.

- Var hon svår? frågade fru Holmlund.

- Ja, jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört.
Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se ordentligt vad vi höll på med.

- I fyra eller fem led? viskade fru Holmlund medan hennes ögon nu blänkte av skräckblandad förvåning.

- Just det, sa fotografen, och i mer än tre timmar dessutom.
Mamman gnällde och skrek hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften.
Mörkret närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott,
men till slut när några ekorrar började nafsa i min utrustning blev jag tvungen att ge upp. Fru Holmlund lutade sig framåt.

- Du menar att de verkligen tuggade på din ... utrustning?

- Ja precis så var det.
Om Du är färdig nu så sätter jag upp mitt stativ så vi kommer igång på allvar.

- Stativ??? Eva börjar nu se väldigt oroad ut.

- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot.
Den är nämligen alldeles för stor att hålla i själv medan jag gör mig klar för aktion.

Förstår du Fru Holmlund? ... Hallå, Fru Holmlund...!!??

 

Malin

3 februari 2009 16:41

usch.. sånt här är aldrig kul! Men detta kommer du att ta dig igenom! Som du skrev så gör motgångar alltid en starkare. Det viktiga är att alltid blicka FRAMÅT!

Kram

http://vixaxjagger.blogspot.com

 

Noelle-the one

3 februari 2009 16:43

Den dära fotografen hade fått mig att flina dum nöjt... asg

 

Angelica

3 februari 2009 17:12

Bostadsrätten såg ju fin ut! :)

 

Jessica

3 februari 2009 18:24

Vad tråkigt med separationen:(
Du kommer ut stärkt av det här, det är jag övertygad om.

http://www.yrlabus.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sista skälvande dagarna i Vilnius och jag har mer eller mindre fasat ut mig själv…så nästan inget att göra på jobbet… Nu har jag varit i Vilnius  sedan slutet på Oktober, Jösses vad tiden sprungit iväg…   Annars är det ju s...

För att citera Robban Broberg, det är ÖKEN! Vilnius är bara grått, grått ,grått, grått....och ännu mer grått... Jobbar 9-18 Litauisk tid vilket är 8-17 Svensk tid...Mitt svenska resesällskap roar sig med lite gym träning på kvällen och sedan hote...

Andra veckan i Vilnius går mot sitt slut, här är det en "public Holiday" idag och bara vi som jobbar "internationellt" jobbar. Vad GÖR jag då? Jag har det sista året varit operationellt ansvarig för SEB interna Servicedesk, dvs alla som är anställd...

Livet i Storstan rullar på…Jag har dedikerat de sista två åren till mitt arbete,. Jag trivs verkligen kanon med jobbet jag haft , jag har utvecklat mycket av min roll själv och känner att jag verkligen har gjort  skillnad .  Nu har kunden dock...

Det är så sorgligt med människor som saknar sjukdomsinsikt, alkoholism är en hemsk folksjukdom och inget man skulle behöva skämmas för, men man måste förstå när det är dags att söka hjälp! Man måste VILJA ha hjälp, och INSE att man är sjuk!Vad gör ma...