Tänk att en flock med valpar kan förvandlas till elaka Gremlins när de är så söta och goa en och en....
De sista dagarna har hornen vuxit fram på di små och när någon numer kliver  in i trädgården så är det minsann inte "gulligull hälsa på mig flocken" som kommer...utan det är mer "alarm, inkräktare , oskadligör omedelbart"

Dessa små skitar på tio veckor plockar fram allvar! De känner sig säkert oövervinnerliga i "mängden" för en och en är de bara goa och glada:)

Igår blev det inget promenerande Joris & Lea kom på vägen hem från "Norrland" Så det var städning på schemat och även hämtning av hundmat. Idag skall vi ta en tur i bilen, till Ystad bla, Joris följer med spänning Wallanderfilmerna:)

Jazza är en mjuk och mysig liten tjej när man har henne inne, just nu jobbar vi lite med henes namn, ögonkontakt och sitt. Numer kommer hon fram sätter sig framför mig och söker ögonkontakt, jag har en liten burk med godis på diskbänken och klickern tillgänglig så jag kan uppmuntra henne.

När jag aktivt själv tränar så har vi kommit så långt att jag kan röra armarna som jag vill och Jazza sitter framför och ändå tittar mig i ögonen. Jag har börjat  med att få henne att föja min hand med godis i så jag kan "styra" runt henne i olika rörelser, bla få in henne til sidan. Jättebra också om man vill få med sig valpen in genom dörrar .när de bara står och tittar på en och undrar vad man vill...du står ju där då kan väl jag stå här??? Enkelt att  ta ner handen och "leda" hunden dit man vill.

All min grundträning sker i köket:) Positioner, läggande, fjärr, kryp, apportering, ja det mesta leker jag in med lilla valpen...massa frolicar, laxgodis, leversnittar eller annat så "busar" vi in alla momenten utan krav och i mycket korta pass. (Givetvis över en längre tidsperiod, inte allt på en gång!!!, Detta tar ju några månader) Jag använder mina köksredskap till att "hetsa" valpen att bära, slänger föremålen på golvet och busar med dom, det är allt från bestick, vispar, nycklar, mynt till större plastbunkar mm....det fyller två syften, dels får jag valpen lite "föremålstokig" samt att den kan apportera vad som helst när den blir stor, det finns inget som den är rädd för att ta i munnen.

Jazza är tyvärr lite åksjuk, det fungerar bäst om hon ligger på sätet jämte mig n är jag kör, hoppas hon vänjer sig...annars blir det tråkigt:(

Nästa vecka bär det av  till SM i Västerås, förhoppningsvis har två av valparna då kommit till nya hem så att det bara är tre att "släpa" med sig:)
Ett gyllene tillfälle att visa upp de små grynen.....kan man få tjänstetecken av någon duktig sömmerska med texten " Jag kan bli din" på   *he he he*

Tack & Hej Leverpastej